Jag försökte och ville verkligen tro..tro på det som ska fungera..

succesivt har jag insett fakta..tråkigt men sant..

Dörren har sakta stängts igen..jag hade så innerligt hoppats på ett annat resultat...

 

Men för mitt mående och andra in i min familj så gör jag/vi nu det enda rätta....dören är stängd...med förhoppning att den någon dag kan öppnas igen...men det beror inte på oss...utan andra saker och ting..

Chansen har varit så många och  mitt troende har varit stort...jag har nog insett från början men ändå gett mer chanser än vad någon annan skulle gjort..

 

Med glädje och ändock lite sorg men med vetskap att det blir bäst så här...så känner jag mig relativt nöjd.

 

jag fortsätter nu mina tankar till en varm glögg efter skolarbete och annat pyssel som hör vardagen till.

 

 

Kram C