Idag när en av mina döttrar ringde hem ledsen och förtvivlad brände det i hjärtat mitt.

Ett av mina älskade barn mådde inte bra, hon fick en återblick i våra minnen..att inte finnas där och trösta och krama om henne det gör ont..utan mina ord och förklaringar fick trösta för stunden.

Det gäller att försöka stärka så gott man kan.

Vi får tillsammans minnas det som varit bra och försöka förstå varför det är som det är idag.

 

Våra barn utvecklar känslor till alla som finns i deras närhet, även dom sörjer när man tar avsked av människor av olika anledningar, även barnen minns det som är bra och det som är dåligt.

Faktiskt är det så att mycket är jobbigare för barnen..dom är små, ser på saker annorlunda än vuxna, dom vet fortfarande vad som är rätt och fel...men man har känslor ändå.

 

En sak som vi vuxna ofta glömmer bort när vi inte mår bra..det är att våra barn mår dåligt med oss.

Våra barn har också minnen, känslor och ser saker är lyhörda..dom ser och känner mer än vad vi tror.

Våra barn minns det du gjort, jag gjort och alla ni andra föräldrar också..bara för att dom är yngre så glömmer dom inte saker..minnen följer med dom hela livet.

 

När vi mår dåligt så vill barnen många gånger vara den som stöttar och bär oss föräldrar..dom tar på sig ansvaret för det som vuxna skall bära själva....helt fel, det är galet...barn är barn, vuxna är vuxna! 

 

 

Kram C