Idag prata jag med några nära vänner om föräldraskap..

Vi tycker väldigt lika.

 

Vi prata om föräldrar och deras roll i barnens liv..

Vi är enade om att många alldeles för många borde få genomgå prov i föräldraskap..

Några av er därute, var finns ni när barnen behöver er som mest?

Eller ska man låta egot vinna och barnen försvinna??

 

VARFÖR SKA BARNEN FÅ LIDA FÖR ATT DU/NI INTE ORKAR,VILL TA ANSVAR ELLER FÖR ATT DET SKA VARA PÅ ERA VILLKOR...hur sunt låter det??

Varför skaffa sig barn när man bara kan vända ryggen till och låta andra ta den rollen..andra vuxna, andra hem, vänner och bekanta..listan kan göras lång..

Hur tänker man då?

Är man beredd att mista för evigt...att bearbeta bort barnen med flit? Gör det inte ont i hjärtat?

Saknar man inte att få hålla om sina barn, få visa kärlek, få göra läxor, titta på film  eller bara vetskapen av närheten till varandra...är man beredd att ge upp allt det?

 

Svaret är ja..helt otroligt men sant..det är många barn där ute som har förlorat sina föräldrar för att dom inte har förmågan att kunna älska på rätt sätt..

 

Ni föräldrar som har förmågan att kunna älska,förstå, finnas tillhands, förlåta, umgås, stå kvar när det är som jobbigast för barnen.. det är ni som är den viktiga i barnens liv..det är ni som är starka, det är  ni som vet hur ni ska hantera situationen när man tror att man nått slutet..all eloge till just er.

Det är såna föräldrar jag ser upp till!!

 

TACK TILL JUST ER OCH FÖR DEN STYRKAN NI GER!

 

 

Kram C