Igår på självaste juldagen jobbade jag på en krog i Flen.

det är en av dom mest besökta dagarna ute i krogvärlden..märkligt tycker jag men så är det.

 

Arbetspasset var mellan 21-03 och gästerna började anlända runt 23:30.

Det var en lugn och trevlig kväll och inte värre än några andra pass.

Runt 03:40 började jag rulla hemåt och det jag möttes av strax efter är inte något som någon vill avsluta sin kväll/dag med någon gång.

En bilolycka med en yngling som blivit påkörd..här gäller det att agera snabbt och effektivt men ändock lungt. vi alla människor är olika och vet aldrig hur vi reagerar/agerar när man kommer till en olycksplats, detta var första gången för mig. Jag har alltid haft en inre känsla om hur jag skulle reagera och faktum är att denna gång var den rätt. Lugn, sansad sätter jag mig hos denna yngling hjälper till med allt tills dörrarna stängs igen och ambulans strax kan rulla iväg.

Mina kära kollegor från krogen kom så småningom och hjälptes åt med att ta stoppa bilar, handräckning m.m.

Några andra stannade och var hjälpsamma med handräckning av diverse saker och så småningom bra ambulanspersonal..denna gång gick det bra och det är väl så man vill att det alltid skall sluta.

Bilföraren pratade jag med innan jag lämnade platsen, såg till att dom rullade samtidigt som mig, dock med en annan bil. 

 

Idag har jag ringt och kollat hur bilföraren mår och läget är ok även för honom likväl som för ynglingen.

Mina tankar tidigt imorse var att livet kan ändras så snabbt, när man minst anar det.

Vi alla måste vara rädda om varandra, vi lever bara en gång.

 

En tjej som kom strax före mig säger: herregud vad glad jag är att du stanna jag hade inte fixat det här..hon såg lite chockad ut..jag lugnade henne och vi småprata en stund.

Ambulansmännen som arbetade denna kväll..jag är imponerad.. vi jobbade tillsammans..effetkivt och lungt..stort tack till dessa killar!

 

Var rädda om varandra där ute!

 

 

Kram C