Vi har nu blivit ett i vårt gemensamma hem..

igår firade vi vår 1,5 årsdag och vad kan inte då kännas bättre än att äntligen få bli sambos.

 

Att finna kärleken på nytt, att få känna att man duger som man är.

Att finna en man som vill skapa ett gemensamt hem trots att vi har inte har gemensamma barn.

Att vi båda öppnar våra famnar för allas barn och visar dom trygghet och kärlek och en tillhörighet.

Vi alla är ett, det finns inget vi eller dom.

Vi är alla lika mycket värda.

 

Att finna en man som anser att vi båda är egna individer men att kärleken är stark och tilliten likaså.

En man med mycket kärlek.

Vi båda anser att det är viktigt med egentid, att få göra saker på eget håll utan att man ska anklagas för det.

Skönt vi behöver det båda två, vi är svältfödda sen tidigare med att kunna få leva så.

 

Tack för min nya fina chans här i livet, tack för att jag mötte just dig som vet vad kärlek är.

 

 

 

 

Kram C