Nått jag har svårt för är vänner som går bakom ryggen på  mig..även om man tror att det är i välmening så blir det otroligt fel när sanningen kommer fram.

Der känns inte bättre när det sker bakom ryggen på mig till någon som står mig oerhört nära..

 

Man kan många ggr känna detta på magkänslan och jag brukar då ta lite avstånd..

Ibland försöker jag avvakta i hopp om tron  att någon ska berätta för mig..

men när ingen berättar och  när ursäkterna sedan är så malplacerade när man konfonterar.

då vet man..tilliten är borta helt för mig och kommer inte åter.

 

Det gör otroligt ont i mig och det tar mycket energi.

Ibland önskar jag att jag inte vore känslomänniska..att jag bara kan blunda..och gå vidare..

Ledsen och besviken tror jag att dom flesta blir..

 

 

CHÖ